Myt 1 ”Det är en myt att invandringen kostar pengar för samhället”

Som första myt att bemöta väljer vi att fokusera på det som regeringen på sin kampanjhemsida väljer att kalla för ”Myt 9: Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år”. Som motivering till varför detta är en myt lyfter regeringen fram att det inte finns tillräckligt många studier om invandringens påverkan på de offentliga finanserna för att säga något om saken. Man för vidare fram att eftersom Sverige för tillfället går bättre ekonomiskt än andra länder så kan man dra slutsatsen att invandringen varit lönsam för Sverige. Denna argumentation är djupt ohederlig.

Till att börja med måste det konstateras att det i grunden är regeringens ansvar att ordentliga studier för invandringens kostnader saknas. I t ex Danmark har man tillsatt en statlig utredning som arbetat med att ta reda på just detta och som kommit fram till att invandringen till Danmark, vars invandring varit mindre omfattande än den till Sverige, kostar samhället motsvarande 2,8 procent av BNP. I Nederländerna kom man fram till att en icke-västlig invandring på 25 000 personer skulle resultera i en kostnad på 7,2 miljarder Euro per år.

I Sverige har samtliga partier förutom SD sagt nej till att genomföra sådana här studier. När regeringen påstår att man inte vet vad invandringen kostar så lutar man sig mot att några uttömmande och avancerade beräkningar inte genomförts. Det är riktigt men anledningen till att man kan säga att man inte vet är helt enkelt att man inte är intresserad av att veta. Lite mer ärlighet på den här punkten skulle uppskattas.

Enskilda forskare har dock gjort beräkningar om invandringens kostnader och den mest kända har nationalekonomen Jan Ekberg gjort. Ekberg som är utredare på Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (som är inrättat av regeringen) har kommit fram till att invandringen till Sverige innebär en årlig nettokostnad på 1,5-2 % av BNP. Det motsvarar enligt 2010 år BNP för Sverige omkring 49-66 miljarder kronor.

Några andra som räknat på invandringens kostnader är professor Bo Södersten som 031228 på DN Debatt uppskattade nettokostnaden till 40-50 miljarder per år. Tidskriften The Economist menade den 14 juni 2003, i ett temanummer om Skandinavien, att invandringen har ”betydande negativa konsekvenser för den svenska ekonomin”.

Förutom att viljan från regering och andra partier saknas för att räkna på invandringens kostnader finns det även andra hinder. Mest problematiskt är att det saknas så väl statistik som ordentliga studier över invandrares välfärdskonsumtion. T ex vet vi dag att invandrare konsumerar mer sjukvård, har sämre tandhälsa, har sämre generell hälsa, har mer omfattande kontakter med psykiatrin mm men vi vet mycket lite om omfattningen och om hur stora merkostnaderna är. Ur PM 2011:727 Konsumtion av offentliga välfärdstjänster mm  från Riksdagens utredningstjänst:

“Inom hälso- och sjukvårdens område finns statistiska sammanställningar som redovisar vårdkonsumtion inom olika verksamheter och vårdgrenar. Enligt vad utredningstjänsten kunnat erfara finns emellertid inte dessa redovisade ur perspektivet inrikes- utrikes födda. I Hälso- och sjukvårdsrapport 2009 skriver Socialstyrelsen att analyser av jämlikhetsaspekter i hälso- och sjukvården ut-ifrån regionala skillnader har uppmärksammats under de senaste åren. Också skillnader mellan kvinnor och män har under det senaste decenniet enligt Socialstyrelsen varit föremål för forskning, analys och uppföljning. Skillnader mellan Socioekonomiska grupper menar man däremot inte har följts upp systematiskt i motsvarande omfattning. Socialstyrelsen skriver att orsaken till detta dels kan vara att sådana jämförelser inte har efterfrågats i någon större grad, dels att socioekonomi till skillnad från exempelvis kön och bostadsort kan tolkas och definieras på olika sätt. “

Att invandrarnas välfärdskonsumtion överstiger infödda svenskars gäller förmodligen även inom andra områden än vården. Mest uppenbart bör det vara inom skolväsendet och inom kriminalvården eftersom vi vet att invandrare statistiskt sett har större problem inom skolan samt att invandrarna är överrepresenterade i kontakter med kriminalvården. När Jan Ekberg beräknar invandrarnas offentliga konsumtion utgår han mestadels från åldersschabloner. Med det menas att han beräknar att alla inom samma åldersgrupp, oavsett om de har invandringsbakgrund eller inte, förbrukar lika mycket resurser. Detta kritiserades i tidskriften Ekonomisk Debatt av Jan Tullberg som menar att Jan Ekbergs beräkningar, bl a av dessa skäl, är i underkant. Enligt Tullberg, som är docent i företagsekonomi, borde kostnaderna snarare beräknas till 2,5-3 % av BNP.

En annan forskare som även han anser att Ekbergs beräkningar är i underkant är Tino Sanandaji som är verksam vid University of Chicago. Han skriver i en artikel i Svensk Tidskrift bl a följande:

“Det finns idag tillräckligt med forskning för att dra säkra slutsatser om invandringens påverkan på svensk ekonomi, och slutsatsen är inte glädjande. Invandringen från utanför Europa har fått påtagligt negativa effekter för samhällsekonomin.”

“Ekbergs beräkningar underskattar ändå troligtvis invandringens kostnader kraftigt. Den första orsaken är att positiva bidrag till de offentliga finanserna från invandrare från västvärlden inkluderas och delvis döljer de negativa siffrorna från övriga invandrare. När vi debatterar invandringspolitik diskuterar vi inte invandring från Tyskland och Danmark, som vi alla vet fungerar väl. Diskussionen gäller invandring från utvecklingsländer, och därför borde kostnaderna från just denna invandring särredovisas.”

Något som är relevant att betänka är det Sanandaji skriver om att dessa beräkningar likställer alla invandrare. Norrmän och danskar räknas i samma grupp som traditionella asylinvandrare från Afrika och Mellanöstern. Det är rimligt att anta att t ex norrmännens bidrag till statsfinanserna är väsentligt högre än bidraget för invandrare från t ex Somalia och Afghanistan. Detta innebär att kostnaderna för massinvandringen från icke-västliga länder, den invandring vi sverigedemokrater vill begränsa kraftigt, av allt att döma underskattas i dessa studier.

I detta inlägg har vi enbart refererat till beräkningar av invandringen som baserar sig på vad man kan kalla för cash flow-modellen (läs skattebetalarnas förenings sammanställning för en diskussion kring olika sätt att räkna). Man försöker helt enkelt titta på invandrares bidrag respektive uttag från statsfinanserna och räkna samman intäkter och kostnader. Denna modell är den mest erkända och förekommande i Sverige. Viktigt att påpeka är att cash flow-modellen inte tar med kostnaderna för asylprocessen och andra utgifter relaterade till asylprocessen som skulle minska kraftigt om man valde att minska invandringen.

Andra modeller som används är solidaritetsmodellen och investeringsmodellen. Solidaritetsmodellen användes av högskolelektor Lars Jansson som räknade fram en nettosiffra på en bit över 100 miljarder kronor per år. Solidaritetsmodellen har ifrågasatts eftersom invandringsoberoende kostnader som t ex försvarskostnaderna tas med som en utgift för invandrargruppen. Investeringsmodellen har använts främst av nationalekonomen Kjetil Storesletten vars beräkningar är populära i svensk dagspress. Detta eftersom han kommit fram till att invandrare givet ett flertal antaganden kan generera vinst om man ser till hela deras livstid. Sådana teorier kan vara intressanta men eftersom resultaten är extremt osäkra då de bygger på osäkra prognoser och antaganden har vi lämnat så väl investeringsmodellen som solidaritetsmodellen utanför denna artikel. Det kan dock påpekas, alldeles oavsett vad svenska medier skriver, har även Storesletten kommit fram till att invandringen innebär en årlig kostnad för samhället på långt över tio miljarder. Storesletten citeras även på SVD:s ledarblogg på följande sätt:

”Ja, vi kan ta inn innvandrere som søker et bedre liv og samtidig styrke den norske velferdsstaten gjennom et stort netto bidrag til statskassen. Sørg bare for å velge ut unge og høyt utdannede vestlige innvandrere. Men for lavt utdannede ikke-vestlige innvandrere må man nok se langt etter gevinsten for statskassen. Det finnes mange argument for å ta inn flere innvandrere, men netto bidrag er ikke et av dem.” 

Den som vill använda denna norska forskare för att understödja fortsatt massinvandringspolitik kommer således inte långt.

Sammanfattningsvis så finns det tillräckligt med forskning för att säga att invandringen årligen påverkar svensk ekonomi negativt med tiotals miljard kronor. Några exakta siffror är däremot omöjliga att ta fram då regering, myndigheter och universitet inte är intresserade av bidra till att några sådana studier genomförs. De som sprider myter i det här fallet är regeringen som, genom att påstå att det är en myt att säga att invandringen kostar tiotals miljarder per år, ägnar sig åt att vilseleda på regeringens officiella webbplats.

 

Länktips:

Jan Ekbergs beräkning om invandringens kostnader

Jan Tullberg om invandringen och den svenska ekonomin

Invandring, liberalism och välfärdstaten

Skattebetalarnas förenings sammanfattning av olika beräkningar

Från SD-Kurirens nummer 42 om invandringens kostnader

Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2009

Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009

Nederländsk beräkning angående invandringskostnader

Artikel på engelska om den nederländska beräkningen